Kommer in lite sent, 9.30, efter en 12-timmars dag dagen innan. Två kollegor sitter och fikar och pratar. De vinkar in mig och jag sätter mig och pratar lite. Den ene agerar lite lillboss i gruppen, rätt bra för det mesta, mindre bra ibland. Som nu. Då han säger att han ska ta upp med chefen att ingen är här förutom honom innan klockan 9 om morgnarna. Ja, katastrof. Folk frågar efter er. Ja men hallå, 2010, det är bara att lyfta luren.
Men, säger jag, att man kommer sent beror ju på att man aldrig kommer härifrån på kvällarna. Om man kommer in tidigt, blir dagarna så långa. Nej men så kan det inte vara svarar han, jag ska ta upp det här. Jag svarar honom det har bara hänt en gång de senaste åren att någon klagat på att ingen varit här. Och då var det när en före detta VD stormade in klockan 8 en morgon och ville scanna privata dokument och ingen var på plats, varpå han skäller ut vår stackars chef (som inte heller var på plats, ha ha ha.)
Sen sa kollegan, jamen jag måste komma in klockan 8 annars fungerar inte mitt privatliv. Nähe, och inte mitt heller om jag inte får komma in klockan 9.
Något jag inte klarar av är de som med nasal röst proklamerar klockan 16: jag går hem nu, jag var ju faktiskt här tio i åtta och jag fikade inte på eftermiddagen. Gå hem och kom aldrig mer tillbaka säger jag bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar